Innan min resa till U19 med Team Canada så bokade jag en telefonintervju med ännu en målvakt. Vi lyckades genomföra intervjun under min tågresa till Göteborg med överraskande få täcknings-tapp. Hon har spelat på elitnivå i 11 säsonger, gjort tre år i landslaget, genomfört utbildningsuppdrag i Asien och för två år sedan blev hon årets målvakt. Idag spelar hon som förstemålvakt för Pixbo Wallenstam och representerar Sverige i landslaget.
Välkommen, Sara Hjorting!
Välkommen, Sara Hjorting!
 |
| Saras karrirä började i Kristinehamn innan hon gick vidare till Karlstad, Täby och slutligen Pixbo. |
Hur gammal var du när du började
spela innebandy?
Jag började spela när jag var 10 år,
så idag har jag hållit på med sporten i 18 år.
Har du alltid varit målvakt?
Min absolut första träning gjorde jag
faktiskt som utespelare. Min kära mor kände en som spelade i
herrlaget som vi fick en klubba av, men när jag kom på träning ställde tränaren frågan om
någon kunde tänka sig att stå i mål. Jag hade testat att vara
målvakt en gång på skolan så jag var väldigt snabb att säga ja.
Efter den träningen kom jag hem till mamma och sa att jag ville bli
målvakt, men hon tyckte att jag hellre skulle spela ute berättar Sara och skrattar. Jag stod
dock på mig och sedan dess har jag aldrig spelat ute igen!
Jag antar att hon ansåg
målvaktspositionen att var en ganska utsatt position eftersom man
står där själv och får skott på sig, men idag är hon glad över
att jag stod på mig och hon ångrar att hon sa nej från början!
Varför valde du att bli
målvakt?
Det började med att jag stod i mål i
en turnering på skolan, fast jag bara hade testat det någon gång
innan. Det är lite lustigt att jag ville bli målvakt eftersom jag
aldrig har varit intresserad av att vara målvakt i någon annan
sport, men jag såg att det gick väldigt fort i innebandy, man fick
vara aktiv hela tiden och att det alltid hände något. Det trots att
man inte heller hade någon utrustning på den tiden, inte ens en
ordentlig mask. Jag stod med föreningens grejer till en början, men
sen blev det lite mer avancerad utrustning då min pappa klev in och
sponsrade min första utrustning som var av märket Unihoc. Det känns
mer och mer vanligt att föreningar köper in fräscha grejer till
målvakterna vilket är bra. Man gjorde inte så på den tiden!
(Vi skrattar åt att kunna använda
frasen ”på den tiden” eftersom ingen av oss har fyllt 30 år
ännu.)
Berätta mer om resan till Asien!
Vi var 8 personer som fick åka ner
till Singapore, tack vare två svenska bröder som jobbar stenhårt
med att få innebandyn att växa i Asien. De delade in oss i två
grupper och min grupp höll kurser på bland annat skolor i både
Singapore och Malaysia. Den andra gruppen var också i Singapore, men
även en del i Indien.
När vi hade varit där nere i lite mer
än två veckor så anslöt Pixbos herr-och damlag till oss! Vi
spelade en match mot Singapores landslag och även en
uppvisningsmatch där några av oss spelade med Singaporianer mot
Pixbo. Efter det så åkte vi vidare till Bali för att spela en
turnering. Det var en otroligt rolig och givande resa, responsen från
ungdomarna var fantastisk och vår närvaro där nere var väldigt
uppskattad. Det känns verkligen häftigt att ha gjort en sådan resa
med innebandyn och även att få ha varit med och se utveckling i
dessa länder!
Vad gör du när du inte
spelar innebandy?
Jag jobbar på Renew Group som äger
Zone och Unihoc på en avdelning som heter ”Print and Design”och
designar bland annat matchkläder. Vi jobbar med en teknik som heter
subliminering vilket innebär att designa klädplagg och logotyper i dator innan de trycks- och sys på plats. Innan det så gick jag en textilutbildning
på 2 år i Borås med inriktning inköp och produkt. Under de två
åren hade vi två praktikperioder och under min andra praktik hade
jag på Unihoc och det var så jag kom in på den avdelningen. När
jag inte jobbar eller spelar så är jag en hel del på gymmet, vi
har innebandy 4 gånger i veckan och utöver det så tränar jag så
mycket som möjligt, mycket med fokus på intervaller för att ha
kondition för att orka med matcherna. Många tror att man inte
behöver ha kondition för att stå i mål men det går fort i SSL
och ligan blir bara bättre och snabbare, så för att orka hålla
fokus en hel match behövs det bra kondition. Därför blir det
mycket intervaller för mig. Jag kör även mycket styrka för både
ben och bål… ja, hela kroppen egentligen! Vår fystränare hjälper
mig ofta med att hitta bra övningar för mig att göra på gymmet!
Vad skulle du säga är det
roligaste med att vara målvakt idag?
Det är nog intensiteten i matcherna,
att alltid behöva vara fokuserad och på tårna. Det spelar ingen
roll vilket lag vi möter, det gäller att alltid hålla fokus.
Särskilt mot de lite sämre lagen eftersom det då händer mindre på
min planhalva och jag får mindre att göra. Sen är det även det
här med sidoförflyttningar, spelet förbättras ständigt vilket
kräver att man måste bli snabbare och snabbare hela tiden. Det är
mycket jag är väldigt duktig på men jag känner att jag ännu inte
är färdig, jag har mycket kvar att lära mig. Denna säsong har jag
fokuserat mer på att förbättra vissa saker, andra säsonger har
det varit fokus på annat. Man blir nog aldrig fullärd, det finns
alltid något man kan bli lite bättre på, även när det gäller
sina styrkor!
Vad är för dig den största
utmaningen med att vara målvakt?
Det skulle i så fall vara att komma
tillbaka i matchen de gånger man har haft en lite tyngre period,
eller att kolla tillbaka på en träning eller match när man tycker
att det är skittråkigt rent ut sagt, och sen släppa det. I år har
det varit väldigt lite så för mig, men vissa träningar kan man
ibland känna att det inte alls är roligt och då är det bara att
skaka av sig det och komma igång igen. Särskilt svårt kan det vara
i november/december när det är mörkt och tråkigt och det kan vara
väldigt långt till nästa match ifall man inte spelar slutspel. Nu
har jag visserligen haft turen att få spela slutspel de senaste
åren, men det är nog min största utmaning!
Har du någon målvaktstränare?
Jag har ingen målvaktstränare som är
där varje träning, men före detta landslagstränaren Johan
Fredriksson kommer dit när jag ringer och ber han om hjälp. Jag
känner att det jag behöver av en målvaktstränare idag snarare är
hjälp med detaljer mer än hela övningar, till exempel om jag kunde
ha hållit handen lite lägre, haft armbågen närmre kroppen eller
liknande. Jag har alltid haft det bra med målvaktstränare, jag har
nästan varit bortskämd! Säger Sara och skrattar.
Ett tag där så hade jag flera
personer som jag kunde vända mig till, så där har jag haft tur.
Jag har fått hitta mitt spel och idag vet jag hur jag ska spela för
att vara så bra som möjligt!
Var har du tagit din
inspiration ifrån? Någon särskild förebild?
Jag har nästan alltid haft en äldre
målvaktskollega med mig som jag har fått lära mig av. När jag
spelade i Kristinehamn så hade jag en målvaktstränare i damlaget vid namn heter Ylva Pettersson som numera har varit
målvaktstränare i landslaget under två säsonger. Jag spelade
sedan i Karlstad med Malle Helmersson som har spelat i både Karlstad
och uppe i Boden, hon är i mina ögon en av de bästa målvakterna
genom tiderna. Hon var med mig som målvaktstränare under mitt sista
år med distriktslaget! Jag klev upp som förstemålvakt när Malle
flyttade upp till Boden, men vi höll kontakten under den tiden och
till slut så kom hon tillbaka till Karlstad och tog då över som
förstemålvakt. Jag gick som 2a under henne och det var det bästa
som kunde ha hänt, jag fick lära mig väldigt mycket av henne!
Hur skulle du beskriva din
stil?
Jag skulle väl säga att jag är en
rörlig och explosiv målvakt, och jag försöker jobba vidare på
det. Mina styrkor är att jag är snabb i sidled och att jag är
aggressiv. Jag äger mitt målområde och om det kommer det en boll i
närheten av mig så kommer jag att försöka ta den, även om den är
utanför målområdet.
Utöver EFT och VM, så har du
blivit utnämnd till årets målvakt, vilket är grymt! Hur gör man
för att bli utnämnd till det?
Jag har alltid varit väldigt fokuserad
och haft väldigt höga krav på mig själv. Förut var
kravställningen på mig själv ännu högre och jag var sällan nöjd
med mina prestationer, men jag har jobbat på det och blivit bättre
på det idag. Idag kan jag fortfarande bli missnöjd min prestation
men jag kan se det som en möjlighet att utvecklas istället som
någonting negativt eftersom att jag verkligen vill bli bättre.
Från början så gjorde jag ingenting
extra utöver det vi gjorde på träning och jag intalade mig själv
att det var tillräckligt. Jag såg inte allt extra slit som man var
tvungen att faktiskt lägga ner för att förbättra sig, men det
ändrades när jag kom till superligan. Då var det rakt från att
köra en stenhård försäsong till att köra igång med seriespel.
Det blev en liten väckarklocka!
Säsongen efter att jag blev utnämnd
till årets målvakt var en betydligt sämre säsong, det var väldigt
tungt mentalt för mig då och jag utvecklades inte alls. Till slut
insåg jag att jag var tvungen att ta tag i det, och då började jag
köra hårt. Jag ville inte längre ligga sist i spåret, jag ville
vara längst fram; jag insåg att jag ville vara bäst i världen, så
jag gick till min fystränare och fick hjälp med både träning och
kosthållning. Jag körde hårt på det i ca 6 månader och kände
hur jag blev bättre och bättre, hur det gav mig mer ork och hur jag
kunde hålla fokus på ett helt annat sätt. Jag har nog alltid velat
bli så bra som jag kan bli, men just då gav jag inte mig själv
chansen att bli det, men de senaste 2-3 åren har jag verkligen
försökt att ge mig själv de förutsättningar jag behöver för
att bli bäst.
Jag tror att mycket ligger i att man
själv måste komma till insikt en sådan gång, när det handlar om
att ta tag i sig själv och fråga om hjälp. Om man själv inte har
insett sina behov så spelar det ingen roll hur mycket någon säger
åt en vad man ska göra.
Hur förbereder du dig inför
match, har du några särskilda rutiner?
Jag har nog inte så mycket speciella
”måsten” tror jag, förutom att jag måste ta i båda stolparna
innan match. Om motståndarna skjuter ett ribbskott under en match så
tar jag på ribban för att på något sätt känna att jag har den
med mig och antyda att den gjorde något bra, haha!
För att fokusera inför match så går
jag alltid in i mig själv. Jag måste få vara seriös inför match,
de andra får gärna skoja och leva om, men jag gör det inte. Jag
vill heller inte att tränare eller andra kommer fram för att ge
sina tankar och funderingar under uppladdning, jag vill få vara
själv. Rutinerna på matchdagen varierar beroende på när matchen
spelas, men jag är alltid noga med kost, sömn och att dricka
tillräckligt redan dagen innan. Förut så sprang jag inte
tillsammans med laget utan körde min egen uppvärmning på sidan av,
stretchade och rörde mig enligt vad jag kände att jag behövde, men
nu för tiden så springer jag alltid med laget och värmer upp
tillsammans med dem.
Hur är det med musik då, är det
viktigt?
Hm, nej inte särskilt. Förut när vi
sprang utomhus så körde jag min egen musik men det har jag slutat
med, likaså när jag springer intervaller. Jag vill känna hur
jobbigt det faktiskt är när jag springer och jag har lärt mig att
tagga till utan att ta hjälp av musiken!
Vad är det för tankar som går i
ditt huvud när du står där och laddar för dig själv just innan
match? Jag tänker inget särskilt då faktiskt, jag försöker
att tänka så lite som möjligt. Jag anser att jag spelar som bäst
när jag inte tänker efter så mycket. Det som händer får hända,
så löser jag det bäst på att agera med ryggradsbeteenden!
How do you
prepare for a game, do you have any special routines?
I don’t think I
have many “rituals” that I have to do before a game, other than
that I need to touch the posts before the game starts. Also, if the
opponents take a shot to the bar I need to touch the bar to kind of
feel like it’s there with me and to let it know it did a good job,
haha!
I always go in to
myself before a game, I want to keep to myself and be serious but I
don’t mind if the rest of the team is goofing around. I don’t
want the coaches or anyone else to approach me before a game and give
me their thoughts and concerns either; I want to be alone with my
thoughts.
My routine on the
day of a game varies depending on when the game is played but I
always make sure to eat, drink and sleep properly the day before. I
used to do my own warm-up and not run with the team so that I could
do the exercises that I felt were necessary for me, but nowadays I
always warm up with the team.
What about music,
is that important to you?
No, not really. When
we used to run outside I would listen to my own music, as well as
when I ran intervals but I don’t do that anymore. I want to hear
and feel how tough the workout is, and I have also learned to find
that energy without listening to music.
What thoughts are
going through your head when you are standing there on your own just
before a game?
Nothing special
really, I try to think as little as possible, since I find that I am
on my best when I don’t think too much. What happens in the game
will happen, and the best way for me to solve a situation is to just
act on instinct and routine.
När du mot alla odds släpper
in ett mål så har jag märkt hur du bara ställer dig upp och går
därifrån till synes helt obrydd, vilket är mycket imponerande. Har
du alltid haft den förmågan?
Haha nej, det har jag fått jobba med!
För många år sedan så tog jag på mig vartenda mål som gick in,
oavsett situation. Under en match så går det inte att hålla på
och fokusera på hur ett mål gick till eller varför det blev mål,
det är bättre att ta sådana saker efter matchen så att man får
fokusera på spelet. Jag går till bänken, dricker vatten och
nollställer matchen i mitt huvud. Om man hänger kvar vid ett mål
som har hänt så tappar man fokus.
Jag var som värst när jag spelade med
Ylva Pettersson, hon tyckte att jag var rent av förjävlig när det
gällde insläppta mål eftersom jag blev förbannad varje gång. Det
var då jag insåg att jag tvungen att skärpa mig. Om jag blir
riktigt besviken under en match idag så kan jag på sin höjd sparka
till sargen lite vid bänken, men sedan går jag in i målet och
skriker igång matchen på nytt igen. Om du eller dina medspelare
hänger med huvudena efter ett insläppt mål så tjänar
motståndarna på det, och den fördelen vill jag inte ge dem.
13 – Om du skulle få ge ett tips
till nya eller yngre målvakter, vad skulle det vara?
Ett bra tips är att jobba på att få
ett bra rörelsemönster och träna ordentligt på förflyttningar så
att man enkelt kan röra sig i sida. Det gäller att komma på ett
sätt att röra sig snabbt med flera olika typer av förflyttningar
och samtidigt kunna behålla sin grundposition och sin balans.
Målvakten är en individ i en
lagsport, men jag har alltid har sett till att vara en del av laget
både på och vid sidan av planen vilket är mycket bra för
stämningen på träning och match. Jag snackar alltid under spel och
styr och ställer med mina spelare vilket är en trygghet för både
dem och mig eftersom jag kan se och positions ange saker som de kan
ha missat, sen handlar det även om att jag ska hålla koll på
spelarna för min egen skull. Snacket är en
väldigt viktig del av mitt målvaktsspel.
Tack för pratstunden Sara, och lycka till i framtiden!
/Pontus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar