Känner du pressen? Ja, jag känner en journalist!

Häromdagen fick jag ett mycket uppskattat mail från Yessika Bucchave, en målvakt (målmand) som jag fick jobba med under Warberg Goalie Camp. Hon har nyligt klivit upp som förstemålvakt i sitt lag och kan ibland känna att pressen kan bli hög på en som målvakt, särskilt när det närmar sig slutspel. Hon kom då med förslaget att jag skulle skriva lite om detta med press och komma med lite tips om hur jag hanterar press och vad jag lär ut till mina målvakter för att de ska klara pressen.
Du har helt rätt

"Jeg tænker at det mentale er et stor faktor i at være målmand. Har du/I en mentaltræner tilknyttet eller hvordan arbejder I med den side af det at være målmand?"

Du har helt rätt Yessika, den mentala biten är en stor del och den är jätteviktig på samma sätt som den ibland kan vara riktigt svår. Lyckas man hantera pressen så får man ut något mycket gott av det men om man underkuvas av pressen så sjunker man väldigt fort. Jag ska här försöka dela med mig av mina sätt att hantera press under match!

Vi har alla stått någon match där vi släppt in ett viktigt mål. Det kan vara en straff, ett friläge eller bara helt enkelt släpper in ett "vanligt" mål i slutminuterna av en jämn match. Ibland kan man även känna stor press för att det helt enkelt blir "för många" mål bakom en så att man till slut börjar tro att laget har tappat förtroendet för en.
Hur ska man tänka för att klara av pressen en sån gång?

Andreas och Max, målvakterna från Div.3 hjälper mig att inse hur mycket plats jag tar i målet. En hel del tydligen! Tekniken är absolut inte fulländad på någon av bilderna. 

Samma sak här. I bakgrunden smyger Notvikens tränare för damer i division 1, Juha! 

(Man ser även två antenner sticka upp från min hjälm)

Det finns många olika knep. Det jag diskuterar med mina målvakter när de har släppt in ett mål är - vad var det som hände, varför blev det mål?
Detta är på grund av att det många gånger blir mål på grund av något som vi som målvakter svårligen eller inte alls kunde påverka. Lätt hänt är det att målvakter endast tittar på siffrorna på tavlan och konstaterar hur många mål som har gått in men glömmer att fundera på varför de gick in. Tänker man inte igenom situationerna så kommer man till slut att beskylla sig själv för alla mål som gått in, och då är man illa ute. Då börjar nedåt-spiralen.

Undvik att tänka tankar som: "Nu blev mina spelare besvikna på mig. De tycker att jag är dålig."

Så länge du fortsätter att kämpa och visar att du fortfarande är med i matchen och att du kommer att ge allt för att se till att det inte blir fler mål så kommer dina spelare att lita på dig! Ni spelar tillsammans, ni lyckas tillsammans och ni misslyckas tillsammans. Du ska hjälpa dina spelare och dina spelare ska hjälpa dig!

Tänk dig följande situation (exempel 1):
En av backarna slarvar med en passning, en motståndare stjäl bollen och kontrar blixtfort. Ditt lag hinner knappt ställa om och motståndarna får igenom en lång och snabb krosspassning i det höga slottet som de tar direktavslut på och lägger lågt vid bortre stolpen (från dig sett eftersom att du markerar skytten).
Är det målet ditt fel? Det tycker inte jag. Självklart hade det varit nice att hinna slänga sig och göra en TV-räddning men det är extremt svårt och om man lyckas med det så är det en ren och skär bonus i ditt spelarbetyg. Dina spelare kan inte förvänta sig att du ska hinna med i det läget och de kan inte skylla på dig för att du inte hann över. Du är inte Stålmannen och du kan därför inte förväntas röra dig i så hög hastighet!

Exempel 2:
Det är frislag i ditt ena hörn. Motståndarna ställer upp brett och bågar in framför mål, hotar för skott men släpper istället en snabb och hård passning mot din bortre stolpe där det står en omarkerad spelare som har sprungit bakom mål och ställt sig där. Spelaren klappar in ett direktavslut.
Är det målet ditt fel? Det tycker inte jag! En motståndare ska inte vara omarkerad så nära målet och någon har gjort en miss genom att inte markera denna spelare. Åter igen, räddar man så är det ju klockrent och det ska vi alla sträva efter att göra, MEN om bollen går in så är det inte ditt fel.
Hade du här istället varit Spindelmannen så hade ditt spindel-sinne kunnat förvarna dig att det står någon där och du hade då kunnat varna dina backar, men det är inte alltid så lätt att se vad som händer bakom sig! Ibland hinner man se det, ibland inte.

Exempel 3:
Motståndarna kommer farandes i ett snabbt uppspel, spelar ner bollen i hörnet, får in en spelare framför dig i målet och ser till att du inte ser något, de spelar tillbaka bollen upp på en back som drar på ett stenhårt slagskott i midjehöjd på dig och det blir mål.
Är det här målet ditt fel då? Det tycker jag inte heller. Dina spelare har låtit en motståndare härja fritt framför eget mål och terroriserat dig så att du inte kan se situationen, du får ingen hjälp och motståndarna drar nytta av det.


Innebandy är en lagsport och det är väldigt sällan man kan skylla en förlust endast på målvakten. Självklart finns det skott som vi "ska" kunna rädda och det ska vi träna för att klara av, men om man lär sig att inte ta på oss hela skulden själv när det blir mål utan istället kan tänka "det där kan jag inte göra något åt, nu tar jag nästa boll istället" så har man vunnit mycket! I samband med det så har jag känt att pressen minskar eftersom kraven på en då minskar!

Jag jobbar med en princip som jag kallar "Förhindra det - släpp det". Med detta menar jag att man ska ställa in sig på att jobba 120% för att förhindra att motståndarna gör mål, men om de lyckas göra mål - då släpper vi det och fokuserar på att förhindra nästa. Vi går in med inställningen att de absolut inte ska lyckas göra mål, men när/om de väl gör det så släpper vi det och förhindrar att de gör ett till mål. Så fortsätter principen så i all oändlighet!

Per Svedin (Warberg IC) berättade något riktigt häftigt för mig under sin intervju på WGC14, han berättade om en kille med downs syndrom, Hans "Ravelli" Lundström. En kille som står i mål i Grunden Bois och släpper in väldigt många mål, men när du frågar honom så kommer att säga att han aldrig har släppt in ett mål, någonsin. Detta på grund av att varje gång motståndarna gör mål så ställer han sig med armarna i kors, räknar till tio och sedan glömmer han att det har hänt. På det viset, hävdar han, kommer han aldrig att släppa in något mål heller! Det tror jag är ett mycket bra sätt att inte känna någon press - hitta ett sätt att hantera motgångarna. (Detta är ett klockrent exempel på principen: Förhindra det - släpp det!)


I mitt senaste inlägg där jag skrev om psykologi pratade jag om min största utmaning i sporten vilket är ilska och hur jag försöker att omvandla ilskan till positiv/kreativ energi. Den principen fungerar utmärkt att tillämpa på nervositet eller press också!


Nästa gång du känner dig nervös, pressad eller arg så vill jag tipsa om följande: prata. Om möjligt, skrik! Detta är ett naturligt och effektivt sätt att släppa lös sina känslor och lätta på trycket!
Att prata med sina backar är en viktig del av ditt spel som målvakt och istället för att hålla din nervositet inom dig så kan du använda den till att hjälpa den verbala delen av ditt spel. Det kan låta konstigt, men det fungerar. När jag stod i mål förra veckan var senast jag använde mig av detta med mycket goda resultat! Vi spelade 3v3 på en liten plan och jag placerade mig fel i målet vid några tillfällen så det blev ganska många mål på mig och jag kände hur jag blev irriterad men istället för att bli arg så förstärkte jag mitt verbala spel genom att prata mer, och högre. För att förtydliga så skriker jag feedback högt till mina spelare men med en positiv ton, till exempel;

"Kom igen nu grabbar, det är mycket skott utifrån, nu stänger vi dem!"
"Snacka med varandra! Gör er spelbara och snacka!"
"Vi skjuter för lite, sök avslut!"
"Kolla hemåt! Täck passningen, täck passningen!"

En till bild där jag vill få se på bild hur mycket plats jag tar i målet. Åter igen, ingen fulländad teknik men en nyttig bild för mig att se! I bakgrunden är Notviken IK som tänkt kliva in på planen... eftersom vi tekniskt sett gjorde detta på deras träningstid.

När jag får tänka på att hjälpa mitt lag på detta sätt istället för att tänka på det negativa blir jag mycket mer fokuserad och pressen släpper! Dina backar kommer att uppskatta ju mer du pratar och det hjälper dig.


Kort sammanfattat:

• Förhindra det - släpp det. Fokusera på nästa boll och strunta i hur många som har passerat dig. Så länge du visar för dina medspelare att du fortfarande är med i matchen så kommer de att lita på dig!
• Lär dig att det inte behöver vara ditt fel att det blir mål. Tänk igenom situationerna och lär dig av dem!
• Omvandla din nervositet och pressen till kreativ energi. Snacka med dina spelare, lätta på trycket genom att prata! Stäng inte in dig själv i en bubbla.

Det finns säkert lika många sätt att hantera press som det finns innebandyspelare och detta var bara några av dem, som jag använder mig av! Jag hoppas att någon kan ta med sig något positivt av det jag skrivit och jag hoppas att jag har svarat på din fråga någorlunda, Yessika! :) 

Om det är någon som funderar över något kring det jag skrivit, lämna gärna en kommentar! Håller ni med, tycker ni att det låter knäppt eller att jag förklarar konstigt? Let me know!

Tack för mig!

Save!