Derby!

Jag har känt lite stress denna månad på grund av räkningar och arbete men som tur är har jag innebandyn som erbjuder ett väldigt skönt och välbehövligt avbrott från vardagliga tankar och bekymmer! Jag är så tacksam att jag har innebandyn att både falla tillbaka på och gräva ner mig i, jag kan inte tänka mig en bättre fritidssyssla.

(Bonusbild på väg hem från VM i Göteborg när vi just nått 2000 läsare!)

Igår hann jag vara med på när herrarna i div.3 gick i klinch med de lokala rivalerna Sunderbyn SK i ett väldigt hett derby som bjöd på infekterad stämning lagen emellan, hårt spel, utvisningar och straffläggning och även om vi gick hem med förlust med uddamålet så är är/var jag lika glad över att ha varit med. Jag hade tyvärr missat veckans träning med grabbarna på grund av studier och visste inte vilken av målvakterna Andreas och Max som skulle vakta kassen denna dag, men när jag innan match pratar med Andreas som samåkte med mig till matchen visar det sig att ingen målvakt är utsedd, men båda är kallade och båda är ovetandes om vem som ska lira. Jag måste vara ärlig och säga att detta tycker jag inte om.

Varför ska målvakten vara den enda i hela laget som kommer till matchen ombytt utan att veta om han/hon kommer att få spela?

Jag har hört tränare säga "De ska alltid vara inställda på att spela, de ska alltid vara på topp", ja visserligen finns det väl sanning i det, men hur mycket bättre hinner inte målvakten förbereda sig mentalt på uppgiften om han/hon får veta det ett par dagar innan tillsammans med resten av laget? Skillnaden är ENORM, för de som inte provat på kontrasten att veta/inte veta om man ska spela. Under tiden man inte vet så hinner man spela upp alla möjliga scenarion i huvudet; hur man ska hantera situationen när man får veta att man inte kommer att stå, hur man rakryggat ska ta den dåliga nyheten och direkt påbörja att peppa sin målvaktskollega, hur man blixtsnabbt ska ställa om till matchfokus och tagga till med bara 50-40 minuter till match, etc. Skulle man följa denna logiken fullt ut så kan man även kalla HELA laget till match utan att ta ut femmorna och sedan ta ut dem på plats och motivera det med "Spelarna ska alltid vara beredda på att spela match, de ska vara beredda att spela med vem som helst!", men så gör man ju inte. Man tar ut spelarna i god tid innan och om man har tid till det så tar man även ut femmorna innan så att de hinner träna tillsammans. Varför ska inte målvakten få optimalt med tid för mentala förberedelser? Det finns ingen motivering som har fördelar som övervinner fördelarna man får av att meddela målvakterna vem som kommer att börja i målet.

Åter till gårdagens match. 
Jag som inte varit på plats på träningen hade inget underlag med mig för hur målvakterna presterat och hur deras fysiska förutsättningar inför dagen såg ut och uppgiften ålades målvakterna att diskutera fram vem som skulle stå. Det tyckte jag dock var en ännu sämre lösning så jag valde att utse målvakt, att meddela en målvakt att denne har rest dit, bytt om och värmt upp men inte kommer att spela är en mycket tråkig uppgift att lösa 30 minuter innan match. Som tur är så har jag att göra med väldigt proffsiga målvakter så de båda hanterade det hela mycket snyggt vilket gör mitt jobb så mycket lättare! Det är jag mycket tacksam för ska ni veta grabbar, ni är grymma.

Jag och ledarna är överens om att komma fram till en bättre rutin för att ta ut målvakt inför match framöver, det känns mycket bra! Andreas har inför denna match stått de senaste två matcherna så denna gång blev det Max som vaktade kassen eftersom jag ansåg att han efter sitt uppehåll pga sjukdom behövde få komma in i gamet igen.

För er som inte längre kan/vill spela eller för er som funderar på en tränaruppgift i framtiden så kan jag säga att man som tränare ibland får ta svåra beslut, ta tunga konversationer med spelare/ledare och man bär på en hel del ansvar, och det är så värt det! 
Känslan man får som ledare när man känner tilliten hos sina spelare, ser dem utvecklas, ser dem prestera och ser dem växa som individer är obeskrivlig!
De gånger man får komma med ett tips oavsett om det är psykologiska knep, nya tekniker eller matchsituationer och man får privilegiet att se hur det klickar för spelaren, när man får se första gången de testar sin nya teknik som man lärt ut och det ger resultat, det är värt alla tunga beslut som man kan ställas inför!

Så ofta jag kan så både leder och deltar jag i målvakternas fysiska uppvärmning (core och rörlighet) både på match och träning, det enda jag inte alltid gör är att ställa mig i målet och plocka bollar. Det bästa av allt är att jag får vara med och tagga till inför matchen med målvakterna och dela deras adrenalin. Jag får allt mer puls ju närmre matchstart vi kommer och jag blir lika taggad som dem och det är helt underbart. När första perioden väl börjar föreställer jag mig att jag måste se lagom knäpp ut på bänken eftersom jag som ledare inte har något naturligt utlopp för mitt adrenalin vilket resulterar i att jag aldrig står still, vänder kepsen fram och tillbaka, hoppar jämfota, skriker med jämna mellanrum, skrattar osammanhängande och slår i sargen. När jag skriver om det känner jag hur jag saknar det redan nu!

Petter klev snett i första perioden vid uppoffrande närspel vid egen målvakt men fortsatte spela till tredje perioden. Jag var tydlig med att han själv måste bestämma om han har för ont för att fortsätta spela men han hade enligt egen sägen för mycket Tårnedalen i blodet och ville kämpa igenom smärtan och fortsätta spela. Jag varnade även att jag kommer att kommer att reta honom på kommande träning ifall han inte kan träna på grund av att han tjurskallade sig igenom denna match! och till slut, i tredje så klev han av och jag fick linda hans fot. Klokt beslut Petter, både för fotens skull och för att jag nu inte kommer retas!

Monstret i målet, Max. Matchen slutar 8-7 till SSK och han storspelar denna sin första match efter sitt sjukuppehåll. Skottstatistiken vittnar om att han räddade 45 skott denna match! Även han hade lite känningar innan match i form av en sträckning men var taggad till tänderna och lät inget stå i hans väg. Mycket fränt att se han ställa sig upp för att göra ett utkast, knuffa bort och ryta åt en spelare som avsiktligen står i vägen! Många skulle säga att det är onödigt att bli aggressiv, men det spelar rakt i mina händer då jag älskar att se adrenalinet flöda i spelarna!

Max med SSK-fiket i bakgrunden som hävdar sig ha Norrbottens bästa kaffe. Det kan jag inte säga så mycket om men det smakade grymt bra! Ju starkare kaffe desto bättre.

Dessa två herrar slogs i slutändan om titeln som "Matchens lirare" som vi utser inom eget lag! Det var många i laget som hade svårt att välja vilket är mycket förståeligt! 

Målvakten Max.                                                                                               General Taskinen.

Max bjuder på 45st räddningar.Många på bänken hade rätt när de sa att han räddade laget vid flera tillfällen! Stinn av adrenalin helt matchen och hade efteråt näst intill ingen röst kvar. Underbart att se!

                                                                                                    

Generalen Linus Andersson Taskinen tog som vanligt på sig kaptensbindeln och denna match visar han vägen genom att hänga det första målet och därefter ytterligare två mål. Han visade gott förmannaskap genom att jobba stenhårt, behålla lugnet i heta situationer och peppa sitt lag. Exemplariskt, kapten!

Vi fick inte med oss tre pinnar efter allt hårt stridande men vi tar med oss våra positiva lärdomar och ställer skåpet på sin plats när vi möter dem nästa gång!

Denna helg bjuder för min del på nattjobb kombinerat med tidig bortamatch på Lördag morgon då P-00 tar sig an Öjebyn på bortaplan. Jag missar tyvärr en hel del innebandy denna helg, men vi ses i Hortlax på Lördag!

(Jag har heller inte glömt bort att vi ska lotta fram en vinnare i intervju-lottningen denna månad!)

/Save