Viktigpetter!

Precis som väntat blev detta en otrolig dag. Utseendemässigt började den som nedanstående bild förevisar med en behaglig temperatur så jag passade på att gå från tågstationen till Scandinavium där jag inte visste vad jag skulle förvänta mig. 

 Då John är en upptagen man med mycket på sitt bord lyckades jag inte få något telefonsamband med honom innan våran avtalade tid så jag chansade på att gå till den enda dörren som det fanns personal bakom (det var en glasdörr, jag är inte stålmannen), och den ingången hette VIP. Jag sa varför jag var där och blev ledd av en man i kostym till platsen som John angivit till honom att lämna av mig på vilket var häftigt bara det eftersom arenan ännu inte hade öppnat för allmänheten och korridorerna stod tomma så när som på mig själv, kostymjocke och eventuellt några funktionärer inne i hallen.

Kaffepaus bakom låsta dörrar.

Till slut, efter ett gäng trappor och låsta dörrar nådde vi ännu en låst dörr bakom vilken jag blivit ombedd att invänta John, och jag kunde inte låta bli att tycka att det var lite fräckt att vara i IFF's kontor. Efter en kort stund anslöt John och jag hade den mest belönande konversationen om målvakteri jag någonsin haft, John är klok och bär på väldigt mycket erfarenhet och som han själv säger: "Sverige är bättre än Finland i spelet, men vi har bättre målvakter ". Efter vårat samtal tvivlade jag inte en stund på att det han sa var sant.

 Det blev inga övningar som krävde att jag bytte om till målvakt men jag fick prova några väldigt bra övningar iförd vanliga jeans där inne i kontoret. När mötet närmade sig sitt slut fick jag något som jag i min eufori helt hade glömt av; biljetter till fem dagar med innebandy-VM. Det blev dock inte fem dagar utan istället fick jag biljetter till hela VM samt ett VIP-pass med giltighet till på torsdag, så helt plötsligt var jag en väldigt viktig person, åtminstone enligt vad som stod på brickan runt min hals.

Fotograf :Reed 

Mentalt stöd vid foto: Eva

Det innebar tillgång till båda hallarna samt "väldigt-viktiga-personer läktaren", men även diverse lounger och barer sit man kunde gå för att köpa sig en kall, ehm... Mineralvatten. Eller mjölk, mjölk är bra. 

Dagens första match för min del utspelades mellan Estland och Norge i Scandinavium och blev faktiskt inte överdrivet intressant, klasskillnaden från Sveriges spel var markant och målvaktsspelet var bara inte bra helt enkelt, och jag ska självklart förklara varför!

Under förmiddagsmötet fick jag av John vatten på min kvarn i många frågor, då bland annat det jag nämnt en del innan; händerna i marken. Jag framförde mitt missnöje med detta och lyfte frågan: " Finns det någon konkret anledning till att de har händerna marken hela tiden? För jag kan inte komma på varför det skulle vara bra att ständigt ha dem nere!"

Innan jag hunnit formulera frågan färdigt har John med en smula av utmattning börjat skaka på huvudet och när jag pratat färdigt får jag svaret jag hoppades på: 

"Nej."

Det visar sig att anledningen till att så många gör så grundar sig i att denna idrott lider av tränarbrist på målvaktssidan och på grund av det har de aldrig fått höra att det är bättre att ha dem uppe större delen av tiden, och som ett resultat av det har de till slut tränat in ett felaktigt ryggmärgsbeteende. Det går inte att lära gamla hundar att sitta. 

 Han säger däremot att om han hade jobbat med målvakterna i fråga så hade han omedelbart börjat motverka detta beteende, med undantag för Tjeckiens målvakt Tomas Kafka som tydligen är en tjurig jäkel utan avsikt att förändra sin spelstil när han närmar sig årens höst.

Så ovanstående stycke har mycket att göra med varför målvaktsspelet i dagens första match inte var något att hänga upp i julgranen för mig. De var utöver det väldigt anonyma och höll sig innanför både sin faktiska och metaforiska "box" i stort sett hela matchen. Mycket odramatiskt.

Eftet att ha sett Estland - Norge som jag inte ens kommer ihåg resultatet av, men jag tror att Norge vann(...?) så gick jag för att möta upp med Reed och Eva i Lisebergshallen för att se USA-Japan som blev en rätt tråkig match den med i vilken USA måste ha haft 80% bollinnehav, och även om Japan spelade några rätt schysta kontringar så fanns det bara ett sätt denna matchen kunde sluta; full pott till jenkarnamed 9-2. Deras spel var inte alls bra varken bland utespelare eller målvakter med undantag för japanens vassa utkast.
Promenaden ut från hallen på väg tillbaka Till Scandinavium var däremot rolig för vissa i sällskapet!
"Det är ju kul att gå i de här snurrportarna, det är ju nästan därför man kommer hit; för att gå ut!"
-Reed Hearns om snurrporten på Liseberg, 2014.

Jag hade på mötet fått rekommenderat av John att se Schweiz - Tjeckien, det ryktades att bli en bra match med två bra målvakter; Tomas Kafka och Pascal Meier, och precis den blev det! Dock som vi poängterade flertalet tillfällen så är de båda väldigt benägna till detta handen-i-marken beteendet som jag tjatat en del om nu och säkert kommer göra framöver antingen frivilligt eller ofrivilligt. Meier imponerande på mig på flera sätt, han var snabb, rutinmässig, väldigt aktiv och med snygg grundställning, och enligt John skulle det även gå att vänja av hans handbeteende som sagt till skillnad från Kafka.
  Kafka är gammal i gamet (37) och dras med krämpor och spelar betydligt mer oregelbundet, ja nästan vilt om man jämför med Pascal, och jag vågar även säga att hans oberäknelighet är honom mer till last än fördel eftersom han ofta gör rakt av konstiga rörelser och konstiga beslut.
Men missförstå ej, Kafka tillhör världseliten och jag är övertygad om att han en annan dag hade kunnat leverera bättre prestationer än det jag såg idag. Återstår att se till veckan! Hans storlek och utkast är heller ingen lek, heller inte hans spelförståelse.

Jag och min guru John (bild) diskuterade högt och lågt om målvakteri hela matchen. 

Han rekommenderade även att jag skulle se Canada -Ryssland för att seden unge och lovande kanadicken Taylor Retta -Shipp vars storlek skulle efterlikna ett troll (försök säga troll på finlandssvenska utan att låta som eller tänka på Mumin!).
Blott 20 år gammal, väldigt lång och till synes även tung vaktar han målet för den kanadensiska landslagstruppen, och hans ålder lyste igenom i spelet. Vid varje insläppt mål slet han av sig masken och slog den i antingen målburen eller golvet. Undra varför jag känner igen det beteendet... Hehe.
Tyvärr levererade varken han eller hans motpart i rysk uniform på andra sidan planen, Sergey Pronyakov denna match så mitt första intryck av dessa två var tyvärr inte positivt. De la sig ner för ofta och för lätt och de båda hade släppt in åtminstone fyra mål mindre var om de väntat ut de ivriga skyttarna istället för att gå händelser i förväg, spela dem rätt i händerna och lägga sig ner. Taylors slängningar såg dessutom mer ut som långsamma vältningar i sidled än slängningar och de båda var lite väl statiska i sitt spel. Think and act outside the box, man!

Matcher som denna får mig att undra - varför är det så få tränare som har stake nog att plocka ut sin keeper och sätta in en fräsch målvakt när nedåtspiralen så tydligt är i full karriär? Självklart kommer inte Taylors humör att vända eftersom han inte hinner med idag och är förbannad redan från första insläppta och agerar ut det genom att slå sin hjälm i slumpmässiga saker i sin omgivning. Skydda istället den unga målvakten, lär honom att det är okej att göra en dålig match, bli utbytt och prova igen nästa gång. Tar vi aldrig ut våra målvakter under en dålig match blir det så vansinnigt tabu att när det väl händer har de ingen förståelse för varför de blir utbytta eftersom de aldrig blivit det förut och hela grejen blir så mycket mer negativ än vad den behöver vara!
Att se detta i ett VM gillar jag inte, tränarna kanske tycker att målvakterna själva ska förstå när de ska gå av plan men hallå... I detta fall rör det sig om en 20åring och en 17åring som inte vill annat än prestera och hämta upp sig för att visa vad de kan. Är spelarna inte mogna för att ta ut sig själva så ska tränaren hjälpa dem med det, och är tränaren inte beredd att göra det jobbet utan tycker att de borde lösa det själva så borde de inte ha lyft så unga spelare från början.

Avslutningsvis ska vi prova något nytt; Dagens favorit och dagens flopp!

Dagens favorit för mig är utan tvekan Pascal Meier. En nyckfull, säker och mungosnabb målvakt med ett stort engagemang. Jag tror bestämt att Meier kommer att bli en favorit även i framtiden för mig.

Dagens flopp ska jag förklara innan jag utser en "vinnare". Det syftar inte nödvändigtvis till en dålig spelare utan snarare en dålig prestation från någon som det förväntas mer av, som i vanliga fall är bra. Alltså kan även Kohonen eller Galante stå för en dagens flopp, men denna gång är det nog ingen chock att det blir en duett med Pronyakov(RUS) och Retta-Shipp (CAN). Jag tror dock fortfarande på Retta-Shipp så jag hoppas att få se han briljera framöver!

Väldigt mycket innebandy och väldigt många intryck på en dag och jag älskar det verkligen. För att inte nämna att få känna sig som en "väldigt viktig person", det gjorde inte saken sämre!
Imorgon väntar säkerligen ännu en grym dag då jag och John har bokat in att se Sverige - Finland på kvällen, och jag längtar efter att få se den beryktade finska målvaktsuppvärmningen!

Som vanligt vill jag avsluta med att säga tack, för så många saker och till så många människor som på olika vis stöttat mig i detta, både med resan och med denna blogg. (Ni som läst ända hit ska definitivt ta åt er!)
Tack för mig!
/Save