Den slutgiltiga publiksiffran för denna gruppfinal blev 10414.
Men innan vi går över till huvudnumret så ska vi ta oss igenom förspelet.
(...hehe)
Jag hann nämligen se några andra intresseranta matcher idag, och vi börjar med USA-Slovakien där målvaktsfighten stod mellan Terrence Frank(USA) och Adam Kalcok(SLO). Slovakiens målvakt har egentligen en flärp över bokstaven C som min smarta telefoner är för dum för att göra eller så är jag inte tillräckligt begåvad själv bara, men i vilket fall så kör vi utan flärp.
Frank är 40 år gammal och Kalcok är 37, så jag förväntade mig en jämn målvaktsmatch och fick just det.
Jag tyckte mycket bra om Frank som spelare av den enkla anledningen att han är gammal för att vara målvakt och väl medveten om det vilket resulterar i ett väldigt rutinmässigt och positionssäkert spel, vilket innebär att han inte slänger sig i onödan och således alltid täckte mycket av målet. Han hade ett något säreget utkast då han på ett märkligt men mycket smidigt sätt vispar iväg bollen på ett sätt som jag inte sett innan, det såg mycket energieffektivt ut. En bit in i matchen hände något efterlängtat; jag fick se en målvakt så het att han lämnar det stora målområdet för att gå ut och skrika och styra sina spelare. För vissa kanske inte det betyder så mycket, men för mig är det en viktig del av målvaktsspelet, det visar på engagemang och lagarbete.
Överlag är jag mycket till freds med hans stil och skulle gärna se han spela mer.
Det är viktigt med varierad kost. Mackorna finns i hela fem olika smaker! (De säljs färdiga i arenan och jag hinner inte ofta iväg för att äta)
Den något yngre Kalcok var en ordentlig kontrast till 40-åringen. Han var mer kontinuerlig i sitt styrande snack och lite mer rörlig än Frank, men han var även onödigt låg i sin kroppshållning då han väldigt ofta hade händerna i marken. Han var dessutom något naiv vad gällde finter och slängde sig tidigt, och de gånger han stod still så stod han inte still utan rörde sig hela tiden vilket öppnade och stängde luckor hejvilt samtidigt som de sände signaler till motståndarna som säger "Jag är övertaggad och kan inte vänta på att få röra på mig!". Lite som en rastlös hund sekunden innan den släpps lös från sitt koppel. Han hade behövt dricka lite kamomillte.
Som det kanske framgick så var jag inte överförtjust i Kalcok även om han gjorde en rätt bra match, men att hans Slovakien gick vinnande denna gång var tyvärr inte hans förtjänst.
Korea åt sushi, såklart!
Sen kom nästa match som utspelades mellan Norge och Schweiz, och det är alltid lika skönt att få gå från Lisebergshallen till Scandinavium, då beroende på att ljudnivån i Lisebergshallen blir kosmiskt hög.
Målvakterna som gjorde upp i denna matchen var Christer Rönnmark(NOR) och Pascal Meier(SUI), och jag börjar med det det tråkiga; Norges målvakt underpresterade något otroligt och för att använda Johns ord så liknade han mer ett målvaktshologram. Han stod i målet men fyllde knappt någon funktion, på sin höjd lyckades han avskräcka motståndet från att lobba in den i öppen kasse genom att finnas där. Det låter hårt, men när man spelar i landslaget så ska man bara inte göra sådana misstag som Rönnmark gjorde gång på gång. Han må vara målvakt vilket det överlag finns få av, men kraven skall vara lika höga trots det.
De största felen han gör i mina ögon är att först och främst istället för att hitta en effektiv grundställning och en anpassad höjd för händerna så flaxar han som om han fått något äckligt på fingrarna och försöker bli av med det, vilket öppnar luckor för skyttar på nära avstånd som enkelt lägger in dem där annars en korrekt placerad hand skulle ha varit. Som sagt så är detta ett VM och en duktig skytt kommer att dregla över en sådan bjudning, tacka och ta emot och jävlart smälla in den fortast möjligt. Vilket de gjorde.
Det andra stora felet som jag kunde se var hans slängningar som inte tekniskt sett ens kunde klassas som slängningar utan mer som tippningar. När en spelare anföll honom framifrån så var han mycket ivrig att blotta sig, fälla benen åt fint-hållet och lägga sig med armarna sträckta åt andra hållet. Även en kort spelare kunde dra hela hans kroppslängd i en dragning eftersom han inte försökte läsa spelarens avsikt och trycka ifrån till en slängning utan vara la sig ner i förebyggande syfte
vilket spelarna läste och utnyttjade. Flera gånger.
Sist men inte minst hade han blyvikter i handskarna och orkade inte hålla sina händer uppe alls, så han höll dem i marken istället. (Jag stannar där, det finns mycket annat som ska rymmas i inlägget också...)
Meiers spel var sig ganska likt gårdagens och han spelade rätt bra idag med, även om han släpper ett par bollar förbi sig lite lätt och presterade lite bättre dagen innan. Vid ett mål bakåt så gör han en onödig förflyttning med händerna nere, skottet kommer och han hinner inte upp med kroppen i tid. Nära dock, men nära räddar inga harar! Utöver det så visade han på den bästa fallteknik jag sett hitintills vid slängningar.
Han gör dock en sak innan tredje perioden ens har börjat som gav mig rysningar. Han är synbart missnöjd med sin andra period när han lämnar planen inför periodpaus, men när laget kommer ut igen så kommer den unge målvakten farandes i en sjuhelvetes fart förbi sina lagkamrater, flyger över sargen och springer vidare in på planen och svänger armarna framåt för att värna upp. Han hoppar och slår sig för låren och liknar mer en boxare inför en viktigt fight.
Hela hans kroppsspråk fullkomligt skrek "jävlar anamma" inför sista perioden, och i min värld så väger ett sådant uppträdande upp för väldigt mycket som kan ha gått fel, för han visar sitt lag att han minsann inte är besegrad och tänker vakta deras målbur med sitt liv.
Ja visst är det så att vissa är mer inåtvända vad gäller matcher och kanske biter ihop för att fokusera, och det är inte dåligt om än inte fullt lika värdefullt som en spelare som sprider styrkebesked genom att blotta sitt lejonhjärta. Som sagt, den psykiska striden väger minst lika tungt som den fysiska om inte tyngre.
Schweiz vinner med 10-7, så Norges offensiv var inte alls dålig måste jag erkänna! Jag är positivt överraskad av det norska laget som helhet.
När jag frågade personalen vid VIP ingången om det fanns kaffe i baren möttes jag av en blick som sa "öh... kaffet är gratis ditt pucko."
Kakorna var minst lika gratis!
Snart är det dags för Sverigematchen jag lovar! Bara en match kvar dessförinnan, håll ut!
Estland - Tjeckien
Jarkko Saastamoinen(EST) vs Jan Barack(CZE)
Denna match kom att bli mycket intressant med anledning av Tjeckiens 25-åriga bjässe till målvakt på 204 cm. Jag fick fråga en av deras skadade spelare som satt på läktaren framför hur lång han var eftersom han var så komiskt utstickande ur mängden.
Den unge Barak var lugn och trygg i målet och begick inga större fadäser men heller inget märkvärdigt spel utanför målområdet, så han bjöd inte in till så många misstag samtidigt som hans lag levererade hög press som höll motståndarna tillbakatryckta större delen av tiden. Dock imponerande han genom att vara otroligt verbal, han tog ofta flera steg utanför det stora målområdet och drog halverst av sig hjälmen för att höras bättre och dånade ut kommandon med en dov röst som kompletterades med att han pekade med världens längsta armar precis var han ville ha sina spelare, och de båda lyssnade på honom och bekräftade att de hört genom att svara honom högt och tydligt.
5/5 toasters i kommunikation!
Tjeckiens första mål bakåt skedde under en straff då huvudtränaren satte in Kafka istället för Barak, vilket han verkligen inte gillade, men ofta har huvudtränaren en tanke med det han gör... Dock denna gång gjorde Kafka en mycket svag insats under straffen och lät sig luras för lätt på en sidofint.
Rolig kuriosa är att Barak är för lång för att stå raklång på knä då hela hans huvud endast täcker ovanför målet, så han bör istället öva på att få ner sin hållning och på så vis både bli bredare och komma närmre bollen.
Vad gäller Saastamoinen så blev analysen kort av två anledningar: Jag pratade en del med John om saker runtomkring innebandy och hann inte se honom jättenoga, dock så hann jagade att han hade svårt med slängningar. Han var inte tillräckligt snabb i sidoförflyttningar så han slängde sig väldigt mycket men kunde inte riktigt situationsanpassa sina slängningar, det var antingen full kareta eller inget alls. Dvs. att han alltid la 20-30 cm luft mellan sig själv och golvet när han slängde sin smidiga kropp, så skotten som ofta var låga gick förbi på grund av att han var mid-air mestadelen av tiden.
Nu kära läsare; Sverige - Finland.
Patrik Åman vs Eero Kosonen.
Denna match var grymt snabb, intensiv, aggressiv och spännande och jag ska försöka att inte bli långrandig.
Giganternas kamp. Två positionssäkra och rutinerade målvakter med helt skilda personligheter i målet. Åman utstrålar passion och eld medan Kosonen är fokuserad och lika kall som en vinternatt på Jokkmokks spridningsbas, och att kora en vinnare i denna duell är jag inte byxad för efter en såhär bra prestation av dem båda.
Ett par klara highlights från Åman är först och främst när hans back passar upp bollen (eller om det var utkast) för kontring och de båda backarna börjar springa, tätt följda av Åman som följde med i löpningen en bra bit upp i egen planhalva och jagade på dem. Snacka om att tända på alla cylindrar, vilket även jag gjorde när jag såg det. Att dras med så häftigt av att man är så fokserad och tqggad så att man börjar göra sådana okonventionella saker, det är ett tecken på en äkta stundvis dumdristig eldsjäl. Helt underbart. Han springer även ut i avblåsning och varnar en finländare som varit i gurgel med en svensk spelare, och för mig ser det ut som att han menar något i stil med."Det där ger du fan i!". Ja jag vet att han egentligen inte har något där att göra, men det finns en charm och en gimmick kring det hela som har väldigt högt underhållningsvärde!
Han har även riktigt sköna ticks att slå sig själv på axlarna i situationer istället för att ha händerna där de ska vara är ännu ett sådant exempel, och jag personligen skulle aldrig ta ifrån en person ett sådant beteende om det inte var absolut nödvändigt eftersom han troligtvis har gjort så i många år och det är något som han på något vis får trygghet av. Det gör honom till ännu mer av en personlighet i målet, man lär känna honom på ett annat sätt eftersom man vet vad man ska förvänta sig av honom.
Dock händer det två saker: den övertände målvakten som vanligtvis är duktig på att hålla uppe den inre handen när han markerar en stolpe (när bollen är i hörnet) började med att ta ner handen i vissa situationer, oklart vad det egentligen berodde på eller om jag överanalyserade situationerna.
Sen hade vi ett friläge där Åman lite för tidigt avslöjar sin avsikt vilket finnen läser och då lyckas lägga bollen förbi målvakten.
Kosonen lämnar inte mycket rum åt drama denna första gång jag ser honom spela utan istället spelar han väldigt rutinerat och står på rätt ställen med näst intill oklanderlig handposition. Tyvärr för hans del så spelar Sverige bra idag och förvaltar sina powerplay väl och lyckas hänga fem baljor bakom Kosonen som vanligtvis inte brukar starta för Finland, det brukar Tomi Ikonen göra. Även John var ovetandes om varför inte Tomi började i målet.
Även här fanns det dock ett diskutabelt mål, en krosspassning till och med. Vi i läktarmaffian ansåg passningen vara tillräckligt lång för att ge Eero tid nog att hinna över antingen via slängning eller med en sidepush i ninjahastighet.
Som matchens kuriosa fick vi även se en dubbelutvisning bestående av roughing. Jag vet inte hur vanligt det är egentligen men jag har så inte sett det så ofta så jag fann det intressant!
Som avslutning vill jag dela med mig av min nya stoltaste innebandypryl, nämligen min keps som numera är signerad av Johan Rehn #35 och såklart #1, Patrik Åman! Vid en snabb ordväxling hann jag säga att jag är målvaktstränare från Luleå varpå han omedelbart höjer blicken från signeringen med stora ögon och säger "Är det sant? Åh, vad kul!".
Hans var genuint glad över att ha träffat en målvaktstränare och han hans ögon lyste med uppriktighet när han ville skicka följande hälsning till mina målvakter:
Ni är bäst.
/Save
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar