Like a ninja!

Jag har sedan matchen mor Lettland haft innebandypaus och hängt med min kära syster och hunnit med en mycket intressant kväll med en onykter kammarkör som spontant brast ut i sång som omedelbart fylldes på med alla möjliga stämmor från rummes alla hörn, jag har hunnit få ett gratis gympass i Halmstad, ätit carbonara och sett Transformers: Age of extinction med syster i hennes lägenhet... I Halmstad. Men imorgon är det fullt ös medvetslös på innebandy-VM i Scandinavium, för att inte nämna mitt efterlängtade möte med IFF'S generalsekreterare, så egentligen borde jag sedan länge vara med John Blund, men det går för många tankar (och min dygnsrytm ät inte vad den varit).

Jag överväger att skippa frukost och följa Jack Black's visdomsord: "I never eat before a mission. I gotta be light on my feet like a fucking ninja dude!"

...

Nä, självklart ska jag ladda upp som en dåre med både havregrynsgröt och ägg! Imorgon är den största dagen i mitt innebandyliv hitintills och jag hoppas på att lämna Göteborg för Luleå nästa helg berikad med information och kunskap. 

Under den tidiga tågresan imorgonbitti mot Göteborg och Scandinavium ska jag finslipa på mina anteckningar inför mötet och mentalt förbereda mig på vad som komma skall, så att jag har klart för mig vad jag vill få ut av dagen och av John, därför passar jag på att skriva detta nu när tankedimman ligger som tätast så att jag imorgon kan fokusera på rätt saker.

Jag och John har redan innan diskuterat lite lätt kring ämnet "händerna i marken "via mail och jag har upplevt det som att vi ligger relativt nära varandras våglängder i den frågan även om synkroniseringen inte är hundraprocentig, så den pucken ser jag fram emot att ha en lång och utvecklande konversation om. Jag har även på hans direktiv fraktas med mig min nyinköpta utrustning vid namn Unihoc Feather för att med lite tur eventuellt få uppleva de situationer vi diskuterat på den plats där alla situationer har sitt ursprung, nämligen i målgården. I erat och vårat kungarike som vi med blod, svett och tårar (och i mitt fall även ljumskar) värnar om. 

Jag längtar med en smula av ovisshet till morgondagen och jag älskar varje sekund av ovisshet, av förhoppning och av fjärilarna i magen. Ja jag är en vuxen man som får fjärilar i magen lite nu och då, okej?! 

Jag avslutar med ännu ett ödmjukt tack till IBK Luleå för att ni som förening backar upp denna verksamhet och för förtroendet som jag känner ifrån organisationen och jag hoppas kunna återbetala den skulden en vacker dag. Men inte med pengar, jag har nyligt köpt bil.

Stort tack även till er som kanske, eventuellt och förhoppningsvis läser mina långa och stundvis märkliga men förhoppningsvis grammatiskt korrekta meningar (med reservation för stavfel, jag skriver trots allt från en telefon som jag inte till fullo är vän med!) och till er som tar er tid att kommentera och/eller diskutera med mig! 

/Save