Paradiscupen

Cupen har varit precis det man förväntar sig att en cup ska vara. Skolan som vi sovit på var smockfull med ungdomar som mellan sina macher sprang runt lika intensivt inne i skolan som på planen, de tjivades med varandra i sovsalen och det var omöjligt att få tyst på laget när det var sovdags. Dessutom så har alla nu för tiden en gigantisk luftmadrass med sig som väsnas något så fantastiskt när de vrider och vänder sig på natten,  för att inte nämna att luften går ur dem hela tiden så att de måste använda sina högljudda automatiska pumpar. Precis som det ska vara alltså, även om jag känner mig en smula gammal som gnäller på ljudnivån och istället för att vara en av dem som väsnas på natten och har blivit en av de trötta ledarna som förgäves försöker hyscha ungdomarna. Undra när den transformeringen hände…

Luftmadrasser överallt. Mycket svårmanövrerad terräng på kvällen/natten ifall man behövde upp!

Saker som sker när rastlösheten slår in. Benrakning medelst silvertejp!

Det som är så fascinerande att se är när samma grabbar som sprungit runt och gormat inne i skolan, vägrat kliva upp från sina madrasser och inte vill lägga sig och sova på kvällen sedan gå in på planen och byta mindset helt och hållet och vinna sina matcher med tvåsiffriga resultat. Den stora striden vann även jag, nämligen när vi tävlade i rutschkanan på paradisbadet och jag satte rekordtiden 17.43!

När vi var  hungriga efter allt äventyrande på badhuset så ville vi äta pizza eftersom vi var spellediga resten av kvällen, så jag och Sebbe blev blåsta på våran familjepizza som skulle vara för fyra personer men istället blev en pizza för tre personer… tre väldigt, väldigt små personer. Anledningen till det var inte uppsåt från bagaren utan snarare en reflektion av hans tolkningsförmåga som gjorde att vi (eller jag?) gick därifrån i alla högsta grad o-mättade. Jag fick komplettera med en halv subwaymacka.

Någon som dock hade en lite tyngre uppgift denna cup var vår keeper som genom hela gruppspelet hade hade den svåra uppgiften att rädda mellan 0-3 skott per match och behövt hålla huvudet med i matchen och sedan gå från 0-100% i en svår kontring. Det är alltid trögt att färdas långt för att spela match/cup och inte få något att göra i målet även om det beror på att ens egna utespelare levererar och håller spelarna borta från målet. Han styrde sina backar och han hjälpte laget på de sätt han kunde, men han var där för att få göra det han är bra på; rädda bollar.Efter matchen när han konstaterar att han inte kommer vara nöjd med cupen om det fortsätter såhär så började jag fundera på hur jag kunde hjälpa honom, det var då vi började jobba med att sätta egna delmål för matcherna. Det skulle ge honom något att sträva mot, något att fokusera på och hjälpa honom att känna sig nöjd med en match även om han inte fick så många skott, eftersom han då hade delmål han kunde uppnå.

Exempel på detta kunde vara; under denna match ska du ha :

• hämtat tre sargreturer bakom/bredvid mål
• fått till minst tre bra (långa) utkast där du ropar högt till den som får kastet
• stoppa minst tre egna returer
• gjort X antal förflyttningar av en viss typ

Detta använde Isac sig av och vi kunde då i periodpaus konstatera:

"Du har stoppat två returer och kastat ett kast, se nu till att lösa resten också!", eller så kunde vi efter matchen vara nöjda med att ha uppnåt alla delmål även om spelet skedde mest på andra planhalvan. Vi pratade om denna taktik innan finalen och kom båda fram till att den har fungerat bra, så den kommer jag definitivt att fortsätta använda mig av!

Isac gör sig redo för semifinal.

"Kan vi inte ta ut en av våra spelare så att det händer något?" - Isac under gruppspelet.

Man får oftast väldigt lite tid på planen så målvakten hinner inte få mer än 10-20 skott och den fysiska uppvärmningen blir otillräcklig så jag försöker alltid en sån här gång att få tid till en egen uppvärmning med målvakten medan laget joggar. På det viset hinner jag få reda på hur målvakten känner sig och vad de är i störst behov av, om det är skott, kondition, rörlighet, core, eller vad det nu kan vara. Eftersom det bara är vi som är delaktiga i den uppvärmningen så kan vi skräddarsy både skotten och övningarna vilket känns riktigt bra och förhoppningsvis ger målvakten en större chans att prestera på leverera på banan.

Alla målvakter är såklart olika så förberedelserna kan variera och dessa 10-15 minuter innan match ger oss tid att tillgodose de behoven, bara någon ställer upp för dem och visar att de finns där för dem! Oavsett om det handlar om att fylla en vattenflaska, ta hand om en materielfråga eller mental coachning innan match så tycker jag att någon ska finnas där för målvakten och lösa de bitarna. Jag är glad åt att vara en av dem som har möjlighet att göra det.



När det var dags för finalen visste vi att det skulle finnas betydligt för honom att göra så här var det inte dags för några delmål. Här var det full fokus på matchen som gällde och här fick äntligen Isac spela den match han ville. Han spelade riktigt bra, kastade många bra kast och blockerade ett skott mot öppet mål med en grym slängning. Jag såg och kände hans adrenalin ända till bänken, det fick mig till och med att bli avundsjuk och att vilja ställa mig i målet igen! Det var så häftigt att se.
Den känslan har jag fått uppleva från bänken ett par gånger och den gör det mer än värt att vara tränare!

Vi tog oss till final men tyvärr gick vi inte vinnande ur slutstriden. Vi spelade på små marginaler,våra avslut ven omkring målburen och det var mycket nära att vi tog hem guldet. Men som jag skrev på instagram, silver är bättre än brons och man dräpa varulvar med silver! Vi återvänder dock nästa gång och byter upp oss!



Det var kul att få vara med på en cup igen, det var länge sen för min del! Nu tränar vi stenhårt och vinner DM!
Som vanligt, håll utkik framöver för fler sköna målvaktsprofiler!


/Save