Partyplankan

Sverige gav oss sitt allt i både blod svett och tårar, och tack vare sin ansträngning regerar ännu den blågula fanan och guldet är där det hör hemma.
Jag kan inte begripa att veckan är över, det har gått så vansinnigt fort. Om det då beror på att jag har haft mycket att göra, har sovit lite eller bara för att jag haft kul något så jävulskt!
Jag har fått knyta nyttiga kontakter, träffa oändligt många härliga människor och målvakter och jag har lärt mig jättemycket.  Jag hade kunnat ta mindre sömn och fortsatt jobba hela natten lång ifall jag inte varit orolig för att somna på dagarna!

Expert på att smita från notan, det har jag minsann blivit också. Vi var och åt på en pizzeria här på Mölndalsvägen, vi pratade väldigt passionerat kring föreningen och innebandy i stort, men när kvällen led och det blev dags att gå hem tänkte jag inte på att vi hade ätit och druckit så jag, Reed och Christofer gick bara hem utan någon mer tanke på det. När Peter lite senare kommer in i lägenheten kollar han på mig och säger
- "Du, det var någon som smet från notan!"
- "... Det var nog fan jag det!" säger jag när jag insett att jag bara gått utan att betala, men jag skulle självklart betala tillbaka dagen därpå.

Väl ute på samma restaurang nästa kväll efter all innebandy när det var dags för dagens första mättande måltid så beställde vi in mat, vi satt och pratade och kvällen led åter sent, jag går till kassan och betalar för både mig och Eva. Sedan klappar jag Eva på axeln och säger att vi är kvitt, jag har löst notan, och den yngre generationen i sällskapet går hem tidigare även denna kväll.
När Eva, Peter och Lotta anslöt till lägenheten möts vi i dörren av att Peter ropar "hördu plankan!"... Jag hade tydligen betalat mitt och Evas, men glömt bort min egna förrätt och lämnat de andra med även den notan.
Skitsvårt att komma ihåg att betala när man är van vid VIP-restauranger!

Igår, efter att Sverige tagit sitt guld så fortsatte guldfirandet på Scotts Placerad för alla som ville. Jag och Reed var där och minglade (och dansade med vissa) stjärnor och det var helt otroligt kul.
På morgonen när jag stiger upp möts jag av Peters röst
- "Tjena partyplankan!"
... Även om jag inte varit full på tre år så tror jag att jag är märkt för livet efter denna resa! Har gör man bra saker för sin förening men blir ihågkommen tack vare några bläckfiskringar! Som tur var så var det åtminstone ett roligt smeknamn.

Det har funnits dåligt med tid till inlägg en stund nu men tågresa hem till Luleå idag kommer att vigas till att planera, skriva och blogga så då hoppas jag att ni håller utkik här för bland annat fler målvaktsprofiler ifrån Pixbo!

Nu börjar resan. Framme är jag först vid 07.45 imorgonbitti.
Tack till alla som varit inblandade i den här resan, tack till alla fantastiska målvakter som jag har fått äran att träffa och stå i mål tillsammans med och ett stort tack till alla läsare!
På återseende inom kort!

/Save