lördag 6 december 2014

Blodad tand!



Nu är VM i full gång för min del. Jag satt med Eva och div.1 spelaren Reed från IBK Luleå inför första matchen, och stämningen inne i Scandinavium är tung inför Sverige-lettland då 7500 personer (rekordhög publiksiffra i första matchen) tagit sig till platsen för att se denna drabbning.
Sveriges målbur fredas av ingen mindre än Patrik Åman, någon jag faktiskt sett fram emot att få se live, anledningen till det kommer göras uppenbart senare i inlägget. Lettlands kasse vaktades av Andis Blinds.



Sveriges VM-trupp liknar denna dag inget annat än svenska karoliner som obarmhärtigt marscherar in över Lettland och tar det dem vill ha. Med siktet redan inställt på Tyskland som står för motståndet härnäst dundrar svenskarna på, utan minsta antydan till att hejda sin framfart. Jag är ganska obevandrad vad gäller VM-spelare, men har ändå fått en favorit på kort tid redan i period 1 i form av Jonas Adriansson som likt en 100 (90?) kilos skäggig viking bryter sig loss från sargduellen i eget hörn och springer med en djävulsk fart över planen och slår fram en målgörande passning. Det finns självklart mer uppenbara favoriter som tex. matchens lirare Kim Nilsson, men för mig var det vikingen Adriansson som gjorde starkast intryck.

Dåså målvakter, det kan bli mycket text här en stund så passa på att fylla på kaffekoppen, gå på toa, ta en nypa frisk luft och sträck på benen för nu kommer målvaktsanalysen!

  Först och främst; varför i den helige andens namn ska målvakter sätta ner sina händer i marken utan att använda dem, som någon form av nervös tick? Jag håller med om att man kan sätta ner händerna för att flytta sig då det behövs och jag har till och med börjat utbilda i det, men att ständigt ha dem i marken och sedan försöka hinna räta på kroppen i tid för att täppa till en lucka som inte ens skulle varit där från början, det begriper jag inte. Särskilt inte när bollen kommer i 200-flera km/h. Om du har en förklaring till det, hjälp mig då gärna att förstå. Jag ser fördelen med det i vissa situationer, men det är enligt min mening väldigt sällan som nackdelarna väger tyngre än fördelarna, särskilt om händerna bara vilar mot marken utan att lösa någon form av förflyttningsuppgift. Båda målvakterna ägnade sig åt detta men Lettlands målvakt var flera resor värre än Åman.

Detta är ju dock som sagt första gången jag fått analysera målvakter i världsklass i såhär stor utsträckning och det var verkligen intressant!



Generellt så är Åman en låg målvakt med mycket bra handposition och stor spänst, en spänst som han nyttjar till att hoppa för att rädda skott som går över huvudhöjd ifall händerna är upptagna eller för långt bort (vilket de ofta var eftersom de var i marken), men onekligen en bra teknik att behärska! Han är även orädd till dumdristighetens gräns, vilket är det jag gillar mest med hans stil även om det ibland leder till farliga situationer,  och det tror jag mig veta varför han beter sig så;
Det brinner en glöd i den människan son lyser igenom i hans kroppsspråk och syns i hans spel likväl som i hans uppträdande utanför spelet, och detta kan ibland leda till en övertändning där konsekvenstänket minskar och ambitionerna ökar. Jag känner igen det, och det gör mig glad varje gång jag ser någon med den passionen till sporten.
(Pinsamt om min självsäkra utläggning vore helt felaktig va?)

I första perioden visar han exempel på det genom att försöka springa ut ur målområdet för att sparka undan en boll helt i onödan eftersom egen back var först på bollen, och detta höll på att bli en farlig situation. Och jag gillar det.

Lettlands målvakt var inte olik Åman i grundstilen men betydligt mindre våghalsig och kom inte ut ur målet lika mycket vilket reflekterades i resultatet även om det många gånger inte fanns mycket han hade kunnat göra åt många av målen. Han var även lite väl frikostig med att rulla och/eller slänga sig i situationer där det hade varit bättre att bibehålla grundställning och förflytta sig snabbt i sidled.
   När han höll vänster stolpe gjorde han så genom att sätta ditt vänstra benutanför stolpen längst med målburen - detta skulle jag inte förespråka mot ett lag som skjuter så mycket som Sverige om man inte är snabb som spindelmannen i sina sidledsförflyttningar eftersom du förlänger din förflyttning från stolpe till stolpe med åtminstone en decimeter. En decimeter låter inte som mycket men det är tillräckligt mycket för att släppa in ett välriktat skott.

Inför tredje bytte de målvakt,  men analysen var föga avvikande från första målvakten, min gissning är att de tränar ganska lika. Händerna satt då klistrade i backen åtminstone.

Jag undrar också vad som hänt med avståndsregeln vid utkast, om det har hänt något, om de tagit bort den eller om de bara inte håller så hårt på den, för jag tyckte att det alltid var en motståndare gode nära målvakten vid utkast oavsett vilket lag det gällde. Hjälp mig!

Slutligen matchens mest intressanta målvaktssituation; när Lettland gör 2-7. Åman står bra i position mot den hotande skytten som anfaller från zon 7 (ca 45 grader åt höger), men medan skytten letar skottläge så lägger sig Åman bakåt i en slängning som om skottet redan avlossats, målet blir öppet och skytten får utan besvär lägga bollen i nätet.
  Jag är säker på att det finns en förklaring till varför han gjorde så, men i vilket fall så var det ett mycket dåligt beslut som han inte skulle ha fattat, och är det något som han ångrar under matchen så var det detta! En sån här tabbe förväntade jag mig inte av honom.

Sverige går dock vinnande ur slaget med 11-2 och jag är lyrisk över att ha fått vara med om det. Det är också dags för mig att säga: Nej, jag tror inte att jag vet bättre än målvakterna själva och jag tror inte att jag hade klarat det bättre själv. Jag uttrycker endast min idé av hur målbilden kunde ha sett ut, så kom gärna med era synsätt på saker och ting i kommentarerna!


/Save

6 kommentarer:

  1. Jag tror att anledningen till målvakter som Åman och Klintstens framgång är just att
    dom har sådant tänk när det gäller deras målvaktsspel. Det finns otroligt många målvakter som håller sig till ett säkert grundspel, alltid håller händerna uppe och jobbar med knäna och inte gör några förhastade saker eller direkt improviserar. Men hur många av dessa spelar i SSL? Inte många.

    Patrik Åman berättade ju själv i en intervju att han blev uppmärksammad för hans kroppsspråk och aggressiva agerande på plan i första hand och kanske inte så mycket för själva spelet. Jag tror att för att bli en riktigt framgånngsrik målvakt måste man ha ett eget tänk på hur man vill spela, utnyttja det man är bra på och helt enkelt tro på det man gör hela tiden, även fast det ibland kan gå mindre bra. Kan vara ganska känsligt för just målvakter om någon skulle komma in och säga att man borde göra annorlunda eller kanske till och med få höra att man gör fel.

    Härlig blogg, tänkte fråga hur du gör för att ladda upp dig själv/dina målvakter innan match? Själv brukar hämtar jag inspiration från andra sporter, speciellt hockey.
    Här är ett filmklipp som jag alltid kikar på precis innan nedsläpp! https://www.youtube.com/watch?v=pVftaWnUMak

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym och tack för en intressant kommentar!
      Jag håller helt med dig och jag är alltid noggrann med att poängtera till de målvakter jag jobbar med att jag inte vill diktera hur de ska spela utan snarare ge dem förslag på tekniker som jag sedan uppmanar dem att testa för att sedan själva få bestämma om det funkar för dem och hurvida de vill använda sig av den tekniken. Jag brukar säga att jag försöker ge dem verktyg för att de ska växa, och att de själva får välja om de vill använda det verktyget! Självständigt tänkande är viktigt för att utvecklas och förmågan att hitta på egna lösningar är lika viktig, sen är det irrelevant ifall man alltid gör rätt eller ej, bara man fortsätter testa sig fram tills man hittar sin egen komfortzon.

      Att Klintsten och Åman är så aggressiva och oförutsägbara är som jag sa tidigare det jag gillar mest med dem och jag var likadan när jag stod i mål, det enda jag inte är överens med dem om är som sagt när händerna är onödigt mycket i marken, och hade jag haft möjligheten att diskutera det med dem skulle jag mer än gärna göra det för jag vill verkligen veta hur de tänker i den frågan! Vem vet, rätt vad det så är det jag som står med skägget i brevlådan och propagerar en sämre teknik! (Hoppas inte det dock!)
      Kul att du gillar bloggen!
      Vad gäller matcher så är jag ju tyvärr inte aktiv som spelare idag pga ljumskar och knän, men vad gäller mina målvakter innan match så försöker jag att inte ge dem för mycket att tänka på utan snarare lämna utrymme för dem att fokusera för att tillse att deras tankar är fyllda mestadels av sitt spel och matchen, sen kör jag ett peptalk innan matchstart och eventuellt ger dem några sista pointers om det är något specifikt som vi har övat på eller behöver tänka på.
      Jag gillar även att köra en liten egen uppvärmning med dem utöver den vanliga uppvärmningen som kan innehålla en blandning av saker;kast, slängningar eller liknande, bara för att tända till dem lite extra och visa att jag är där av en anledning och en anledning endast; att tillse att det går så bra som möjligt för målvakten, vare sig det innebär att fylla på en vattenflaska under matchen, slicka sår eller föra statistik.

      Vad gäller att tagga till så kör jag samma musik innan innebandy som innan/under styrketräningx hör är ett smakprov:
      "Rocky Theme "
      "There's No easy way out" (Rocky)
      Pain - Shut your mouth
      Raubtier - Sveriges elit
      Joe Bean Esposito - You're the best

      Om så önskas länkar jag gärna min träningsplaylist som jag taggar till!
      Återigen, tusen tack för din kommentar och välkommen åter med svar eller fler kommentarer!
      /Save

      Radera
  2. Jag tror personligen att det gäller att hitta en gyllene medelväg där man har sitt grundspel och samtidigt vågar ta sig ut och utmana skytt när läge finns. Anledningen till händerna i golvet stundtals har mer att göra med att lita till sin spelförståelse för dem tror jag. De känner att de är snabbare i en förflyttning när de kan använda händerna och försöker då läsa spelet till sån del att de inte behöver sitta upprätt bara för att spelet är på deras planhalva. De strävar dock troligen att göra det när skottet går.
    Ibland straffas dem med "oväntade" skott som smiter in oväntat enkelt medan det samtidigt bidrar när de gör superräddningarna. troligen framtvingat då spelet i SSL går bra mycket fortare.

    Ang. den intressanta situationen är det för mig rätt tydligt att Åman överjobbar situationen och läser vad letten ska göra galet och får tyngdpunkten helt fel. Vilket till slut tvingar honom att lägga sig bakåt för att ens täcka någon del av målet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym! Återigen kan jag bara säga tack för kommentaren, verkligen uppskattat och det gläder mig att fler vill diskutera! (Om detta inte är samma anonym som innan, svårt att säga, men likvärdigt uppskattat ändå!)

      Jag instämmer på din personliga åsikt, och när man har tur som tränare så får man en blandning av målvaktsstilar i sin trupp, tex. en målvakt med mer reserverad stil och en med "Åman-stil", skapas en jättenyttig möjlighet att utvecklas som tränare eftersom man får jobba utifrån olika stilar och lära sig se styrkorna i de olika stilarna.

      Vad gäller hetpotatisen i diskussionen nämligen händerna i marken så är jag precis som innan lite kluven i frågan. Jag har börjat utbilda i handförflyttning då jag ser en tydlig fördel i det i specifika situationer, och jag håller absolut med om att de många gånger kan läsa spelet på ett sånt sätt att det är lugnt att ha händerna nere en stund. Dock som du säger så smiter ibland en boll förbi oannonserat från en oväntad skytt vilket är förståeligt, och ifall målvakterna i fråga personligen känner att förtjänsten för deras del i spelet blir större än förlusten som det enstaka målet representerar så blir det för min del knivigt som varandes motståndare till den tekniken. Det går nämligen inte att diskutera ner någons personliga åsikt eftersom alla har rätt till en sådan, och jag har svårt att peka på någon särskild statistik, så frågan jag skulle ha ställt egentligen är väl snarare:
      Hur hade matchen/matcherna och resultaten kunnat se ut om de inte haft händerna i marken lika mycket?
      Hade de släppt in fler mål för att de tappar läsförmåga på planen, eller hade de släppt in färre på grund av att de täcker lite större ytor i målet?

      Det kan även vara värt att påpeka att det jag ursprungligen menar på är när målvakter sätter händerna i marken "hela tiden", alltså utan att göra förflyttningar utan mer eller mindre har händerna där som grundställning när det är spel på egen planhalva. Enstaka handförflyttningar har jag lärt mig att förstå i senare där!

      Åmans intressanta situation, där håller jag med dig helt om analysen! Oturligt nog så blev det bara fel för honom och jag antar att när jag väl såg honom för första gången hade jag förhoppningar om att han inte skulle göra större felbedömningar but hey, a boy can dream right?
      Det går även enligt mig att skylla på att hans back gjorde honom osäker på krossmarkeringen vilket tvingade honom in i en svår situation, men i min åsikt ska han inte försöka tjuva på krossen utan stanna kvar på den första uppgiften fullt ut. Ibland blir det dock fel bara och det är inget konstigt med det!

      Tusen tack för kommentaren och välkommen åter!
      /Save

      Radera
  3. Min erfarenhet säger att en målvakt med pondus som styr sitt område med mycket snack är det som gör en bra målvakt.

    Jag körde norrlandsstilen inspirerad av Gunnar Domeij som även gav mig tips och idéer eftersom vi båda kommer från Ö-vik.

    Jag personligen kan bara se fördelar med norrlandsstilen även idag. Du har blicken över spelet riktigt bra. Sen vilar man ju knäna med vilket är ett plus.

    Som gammal målvakt känner jag att jag skulle vilja ha en målvaktstränare till mina målvakter men det är svårt att hitta folk som har tid, inspiration, kunnande och framför allt engagemanget som krävs.

    SvaraRadera
  4. Tjena Anonym! Jag instämmer till fullo, jag personligen föredrar stor spelstil över allt annat. Kanske för att jag själv blev så het när jag stod i mål att det bara fanns två lägen; av eller på.

    Vad gäller tränarbiten så gläder det mig att det finns i åtanke och är eftertraktat! Håll utkik här, jag hoppas kunna publicera lite hjälpsamt material framöver! Det som jag dock tycker är viktigast är att målvakterna aldrig.känner sig glömda eller utelämnade. En målvakt som har kul i målet blir också en bra målvakt! Ge dem uppmärksamhet även om all kunskap inte finns där, jag är helt övertygad om att det ni tillsammans kommer komma fram till massor med bra saker!
    Tusen tack för din kommentar, och lycka till med målvakterna!

    /Save

    SvaraRadera