Mig kommer ni inte förbi; Målvakten.

Jag älskar att misslyckas. Visserligen inte just i stunden när det sker, men däremot efteråt. Jag är ett stort fan av utvärderingar och misslyckanden ger ett mycket bra tillfälle för att utvärdera!
Segrar och framgångar är väldigt mycket värda de med fast på ett annat sätt och lika svårt att förvalta på ett bra sätt som motgångar. Idag, då jag ännu håller på att sammanställa nästa målvaktsprofil bjuder jag på tankar kring idrott som ofta snurrar i mitt huvu och jag hoppas att det någonstans finns något som någon kan ta med sig.

När jag ser en målvakt göra en bra räddning brukar jag fråga målvakterna: "vad var det som gjorde att du räddade den bollen? Var det en bra handposition eller kroppshållning, en snabb förflyttning eller för att du läste spelet?" Detta för att man blir nöjd när man räddar vilket man ska bli, men det är lätt att man nöjer sig med att ha gjort en snygg räddning och inte funderar på vad man gjorde rätt, på samma sätt som det är lätt att man blir besviken när man släpper in en boll utan att fundera på vad man gjorde fel. Tar man vara på de tillfällena så hjälper man sin egen utveckling väldigt mycket!

Dagens fyspass gjordes med mina nya fischer classic, men nu längtar jag tillbaka till Luleå Energi Arena för två dubbelträningar även ikväll!

"I've missed more than 9,000 shots in my career. I've lost almost 300 games. 26 times, I've been trusted to take the game winning shot and missed. I've failed over and over again in my life, and that is why I succeed."
-Michael Jordan"

Jag har misslyckats många gånger både i min roll som tränare och som spelare. Jag har med järnhand dikterat hur en övning ska gå till enbart för att mötas av frågande blickar och sedan blivit tillrättavisad av spelare, jag har släppt in onödiga mål och kastat målburar, jag har som tränare blivit utskälld av domaren på match för att jag står på planen och skriker. Men allt de har jag med mig i bagaget i dag som stärker mig, och jag ser fram emot varje ny chans jag får till att utvecklas!

Jag tror att anledningen till att jag gillar att stå i mål är densamma som varför jag åker längdskidor; det är lätt att göra, men svårt att bemästra. De flesta kan ta sig runt ett skidspår, men det är så otroligt mycket som ska stämma för att det ska gå bra. Du ska ha förberett skidorna på rätt sätt beroende på temperatur, du ska hitta rätt teknik med armarna och slå ner stavarna på rätt ställe varje gång, hitta tekniken med benen och dessutom få till viktövergången med benen, du ska använda dina coremuskler på rätt sätt och hitta rätt kroppshållning och till slut sätta ihop allt det till en prestation. 

Samma sak är det för målvakten. Du ska hitta en uppvärmning och ett träningssätt som passar din kropp/stil, du ska kunna läsa och styra spelet från målburen, rädda (klistra) hårda skott från långt avstånd, hitta rätt position i målet för att blockera skott vid närspel, jobba rätt med fötter och ben, använda stolparna på rätt sätt, anpassa handspelet efter situationen, kunna upp emot 10 olika förflyttningar, du ska ha boxcontrol, kunna klara frilägen och du ska kunna kasta ut på minst två olika sätt

Komplext, utmanande och så otroligt kul! Känslan att ställa sig i målgården, dra ner masken över ansiktet och med kroppsspråket säga till motståndarna: "Det är ni mot mig, och jag kommer att vinna. Mig kommer ni inte förbi." 

Den inställningen vill jag att målvakter ska ha, och den inställningen vill jag hjälpa målvakter att nå till. Det är vår uppgift som målvaktstränare; att tillse våra målvakters framgång och självförtroende. Vi tillsammans utgör skölden som bryter spjutspetsen!

Jag är mycket avundsjuk på er som fortfarande kan stå i mål och jag hoppas verkligen att ni fortsätter för den där känslan har jag aldrig fått någon annanstans än i målet!

Dement målvaktskatt.

Jag tränar ofta på egen hand och det kan då vara svårt att pressa sig själv till sitt yttersta eftersom det inte finns någon som jagar på mig, som hindrar mig från att sluta när det blir jobbigt och det finns ingen som styr min träning åt mig. Det jag gör om jag ställs inför någonting tufft är att ställa in mig på att ta mig igenom det så bra (ex. snabbt eller långt) som möjligt och tar ifrån mig själv alla andra alternativ. Som exempel tar jag skidåkningen; om jag har bestämt mig för att jag ska åka tre varv runt spåret och är helt utpumpad efter två varv så åker jag det tredje varvet ändå, eftersom att ge upp aldrig fanns som möjlighet. Jag kan inte kliva av spåret, jag måste åka klart. 

Om jag ska cykla till jobbet på sommaren och jag har träningsvärk i hela kroppen så intalar jag mig att bilen är trasig, att jag inte har råd med bensin eller att nyckeln är borta så att jag helt enkelt tvingas till att ta cykeln. Det kan kännas tungt inledningsvis, men känslan när man kommer i mål (eller till jobbet....) är helt fantastisk. 

"I can accept failure, everyone fails at something. But I can not accept not trying." - Michael Jordan

Idrott är en ständig psykologisk strid där våran största motståndare är oss själva, för att besegra dina motståndare måste du först besegra dig själv, dina rädslor och dina farhågor.

För att vinna måste du besegra dig själv.

/Save