Bakgrund

När jag gick i högstadiet hade jag aldrig kunnat tänka mig att spela innebandy. Jag gillade inte reglerna och jag gillade inte att man inte fick tacklas vilket jag förklarade för mina vänner och använde som anledning till att inte prova sporten. När det sen blev dags för skolans Luciacup i innebandy gick jag med på att ställa upp som målvakt och insåg att jag hade någon sorts talang, vilket gjorde att sporten helt plötsligt blev rolig. Jag stod därefter i mål tills att jag var arton år då mina knän och ljumskar började säga ifrån, då blev jag istället tränare, inledningsvis assisterande- och huvudtränare. I dagsläget är jag enbart målvaktstränare och skulle aldrig kunna tänka mig att byta inriktning.

Jag hade själv aldrig någon målvaktstränare och jag visste heller inte att man behövde en målvaktstränare. När jag blickar tillbaka ser jag hur min utvecklingskurva mer liknande en utvecklingslinje efter första året, och därför har jag valt att hjälpa till att utveckla målvakter.

Det starkaste minnet jag har från en match var mitt första år i målet då jag markerade höger stolpe, motståndarlaget slår en krosspassning till högerforward som tar ett direktavslut. Jag slänger mig med kroppen i luften, tar skottet rakt i bröstplattan och min back rensar undan. Hela laget skriker, slår i sargen och även tränaren blir överlycklig och skriker. Jag minns hur jag växte den gången och hur stolt jag var.
Jag vill se till att fler får uppleva den känslan.

Jag började som tränare i ett A-flicklag tillsammans med två vänner hemma i Skellefteå och visste direkt att jag ville fortsätta vara tränare efter den säsongen. Jag fortsatte sedan som assisterande- och målvaktstränare för Damjuniorer i två säsonger innan jag flyttade till Boden för jobb, där jag hann med att vara både assisterande, huvud- och målvaktstränare i IBK Boden för lag mellan åldern 12-25+. Jag hann även med att vara ordförande en sväng.
Därefter flyttade jag till Luleå, även denna gång för jobb, med skillnaden att jag tog ett uppehållsår denna gång för att satsa på egen fysträning. Till slut blev dock begäret för stort så jag kontaktade min nuvarande förening IBK Luleå och presenterade mina idéer för dem, och jag blev mycket varmt välkomnad av samtliga ledare och även styrelsen. Jag är i dagsläget involverad i många olika lag, men eftersom dygnet bara har 24 timmar så hinner jag inte vara på alla träningar som jag hade velat. Den här föreningen bjuder på väldigt duktiga målvakter i alla åldrar, så jag har verkligen hittat rätt. Jag stortrivs i IBK Luleå.
/Save