Innebandy ända in i nattens mörka timmar |
Något jag ofta hör och kan på ett positivt sätt relatera till är folk som säger att man måste vara lite speciell för att vara målvakt, att stå där och ta smällarna, eller som vissa säkert sagt: "dumma i huvudet nå så jäävulskt" (Citat från P3). Lite så är det nog också.
Jag vet inte vad ni andra tycker, men jag vill att det ska kännas. Har man något att visa på efteråt som t.ex ett blåmärke eller ett bollmärke utan att dra på sig en skada med långvariga men så är det alla tiders i mina ögon! Det som inte dödar det härdar ju trots allt!
En vanlig fråga; vad är viktigt för en målvakt, vilket är en fråga med ett uppenbart svar; positionering, förflyttningar, händer etc etc. För mig finns det ett par saker som är ännu viktigare, nämligen utstrålning och attityd, och eftersom man kan lära sig allt det där andra rätt enkelt är det viktigt att hitta sitt självförtroende och på så vis växa som person samtidigt som man utbildar sig till målvakt. Detta ska självklart ens tränare hjälpa en med.
Oavsett om en målvakt utstrålar ett självsäkert lugn, ett kaxigt självförtroende, uppkäftig ignorans eller till och med aggressivitet i sitt kroppsspråk så är det viktigt att målvakten med sin utstrålning kan ingjuta trygghet i det egna laget och respekt i motståndarna. Vinner man den psykologiska striden har man vunnit mycket. "Supreme excellence consists in breaking the enemies resistance without fightning." -Sun Tzu
Jag skulle nog förespråka en skön blandning av en stor, lugn och stolt mastiff blandat med en liten tokjävla pitbullterrier som med sitt kroppsspråk säger "kom du bara om du törs." Jag vill att det ska kännas otrevligt för motståndet att vistas nära mig, att de ska på något sätt känna sig hotade. (Inte då känna sig hotade av fysiskt våld såklart, sånt är typiskt obra). När jag tänker på det funkar även arg babian som substitut till pitbulljämförelsen, dom är rätt galna när de blir trängda, dock en något mindre smickrande jämförelse må hända!
Jag vill minnas att jag själv var väldigt oregelbunden i målet eftersom jag inte var skolad, vilket hade sina fördelar även det; jag blev kreativ, duktig på att testa och hitta lösningar på situationer, jag blev även svårläst eftersom jag inte hade något speciellt rörelsemönster. Dock gjorde jag många fundamentala misstag i grundställning och spel, men sånt fick komma senare. Jag hade det även kämpigt med humöret på den tiden, så jag var nog mer åt babian-hållet än mastiff... På gott och ont!
Något som också är viktigt om än inte avgörande är i min mening att ha någon spelare att se upp till, en förebild. Jag själv hade ingen förebild just då, och jag måste dessutom erkänna att jag har varit dålig på att följa SSL så jag har dålig koll på spelarna där än idag. Jag har istället många andra förebilder vars utstrålning och personlighet inte dyker upp varje dag. En av dem är en av de kaxigaste personligheterna någonsin inom idrott och det är boxaren Muhammad Ali. Han svor att bli den yngsta världsmästaren någonsin och det blev han, tills "Iron" Mike Tyson lyckades med att ta titeln som hela ett år yngre, det fanns ju dock inte mycket Ali kunde göra åt det.
En målvakt som jag gillar starkt dock är den svenska målvakten Patrik Åman. Han har en stor spelstil och visar både motståndet och det egna laget att målgården är hans kungarike och att de saknar mandat i hans diktatur, och att om de önskar ändra på det så kostar det. Han sänder även självsäkra signaler till motståndarna när han räddar en straff genom sina målgester vilket jag gillar!
Även här vill jag mer än gärna höra lite från er som kanske, förhoppningsvis läser! Vilken/vilka förebilder har Du inom idrott eller innebandy? Är du babian eller pitbullterrier, eller något helt annat? Orm?Jag är också nyfiken på vilken målvakt som Du anser vara bäst i Sverige eller kanske t.om världen idag!
Dela gärna med er! Tack och godnatt från tåget!
/Save
Min första förebild var Ulrika Waara, hon var målvakt i Bodens elitserielag på den tiden jag började spela innebandy för ca 15 år sedan. Hon fick målvaktsrollen att se så extremt roligt ut, hon hade vassa utkast och ett självförtroende som lyste. Jag minns än idag hur hon dansade runt i målområdet efter en snygg straff-räddning. Hon fick mig att ganska tidigt bestämma mig för att jag ville bli målvakt. Fick även ha henne som målvaktstränare några år.
SvaraRaderaAnnars har jag mest haft manliga förebilder på målvaktssidan så som Peter Sjögren, Martin Rudeström, Per Svedin & Patrik Åman. De har alla något i sin spelstil som jag gillar och känner igen mig själv i.
Om jag ska beskriva mig själv så är jag en målvakt med, som du säger, stor spelstil. Målområdet är mitt och det visar jag både genom kroppsspråket och snack. Oftast i alla fall. / Lina #77
Tack för ännu en kommentar Lina, det gläder lika mycket varje gång!
RaderaJag såg Waara spela för första gången i matchen "Old Ladies vs IBK Boden" på 25års jubileet (visst var det 25?) och som du säger så hade hon grymt skön spelstil och coolt uppträdande så jag förstår varför du såg upp till henne!
Jag håller dessutom med om din bild av din spelstil för det är väl ingen hemlighet att jag sett dig spela en del!
Än så länge verkar jag vara ensam om att likna en babian med mina långa armar och mitt flaxande... Tack igen och välkommen åter!
/Save
Har inte följt innebandy förens jag började spela nu i höst, så jag har inga förebilder inom sporten. Men två av mina förebilder när jag va liten var Oliver Kahn och Thomas Ravelli då jag själv var fotbollsmålis på den tiden. Gillar en kombo av dessa två vitt skilda personligheter. Visst Ravelli var också ganska hetsig, men inget slår en uppretad Kahn. Hans självsäkra och aggressiva spelstil gick ibland för långt men var på sin tid världens bästa målvakt. Om man kombinerar det med Ravellis ödmjukhet och vilja så har vi nog den ultimata målvakten.
SvaraRaderaHej Andreas och välkommen till bloggen och stort tack för en intressant kommentar! Det lilla jag visste om fotboll när jag var liten var faktiskt just att Kahn var bland världseliten så det var ett namn jag såg upp till utan att veta vidare mycket om, likaså Peter Schmeichel som jag också vill minnas var en aggressiv spelare!
RaderaTack och välkommen åter!
/Save